CHELI, CHELI, CHELI
Language family: -
Language codes:
ISO 639-1 -
ISO 639-2 -
ISO 639-3 -
Linguasphere:
Beste izen batzuk (autoglotonimoa: cheli).
Hizkuntza / lengua: txeliera / cheli / cheli / cheli.
Hiztunak / hablantes (1983): (?)
Herrialdea / país: Madril (Espainia)
HISTORIA. Txeliera mintzo hizkuntza da, argota, ez idatzia, edo oso gutxi. Madrilgo jargoi bat da. Espainiar jargoiaren jatorriak ijitoengan du oinarria. Francisco Umbralen iritziz, argot kastu bat da, hitz hesi bat, ikur sistema bat, jargoi gerratia, erasorako nahiz defentsarakoa, Madrilgo hiri heldu eta metropolitarrari aurre egiten dion belaunaldi marginalak sortu eta erabilia, familia eta klase errebeldia. Larogeiko hamarkadan arrakasta izanik, madrildar mobidako pasota prototipikoari atxikirik, gaur oraindik erabiltzen da ahinbat girotan. Baditu elementu jatorrak eta baita marginalak ere. Disfemismo ugari erabiltzen ditu eta horregatik hain zuzen ere, hizkera kontrakultural eta antiprotokolariotzat hartzen da. Bere lexikoa eta alor semantikoak mugatuak dira: beharra, marginaltasuna, festa, gaua, botelloia, adiskidetasuna... Maiz maileguek jatorriko esanahia aldatu egiten dute: colega, basca, peña, todo dios, macho, tronco, tío, chaval. Jargoi orala izanik ere, badira idatziak publikazio alternatibo, panfleto eta grafitietan. Halaber idazten da Interneteko txat eta foroetan ere. Bere ezaugarriak ditu apokopeak eta laburdura asmatuak. k letraren erabilera ugaria, batzuetan anarkiaren (anarkia) sinbolo bezala eta bestetzuetan zabarkeriaz. Guturaltasuna da txelieraren muina, adierazleen sortzailea, azkenean adierazitzat berekotzen dituenak. Guturaltasun suburbiala, kasik haur-girokoa, pegamoidea, rockeroa, pintxota, berria, agresio geldo baten antzera beldurgarria. HIZKUNTZA. Ezaugarri nagusiak. Fonetika. Morfosintaxia. Idazkera. Latindar alfabetoa. |
HISTORIA. El cheli es un lenguaje verbal, un argot, no escrito, o apenas. Es una jerga de Madrid. El origen jergal español procede del habla de los gitanos. Según Francisco Umbral, es un argot casto, porque es una empalizada de palabras, un sistema de señales, una jerga guerrera, ofensiva/defensiva, creada y utilizada por la generación marginal que se enfrenta a la ciudad adulta y metropolitana de Madrid, rebeldía de clase o rebeldía familiar. Con auge a principios de los ochenta, ligado al prototípico pasota de movida madrileña, todavía sigue utilizándose en determinados ambientes. Posee elementos castizos y en ocasiones marginales. Usa numerosos disfemismos, lo que hace que se perciba como un habla contracultural y antiprotocolaria. Su léxico y sus campos semánticos son reducidos: necesidad, marginalidad, fiesta, noche, botellón, amistad... Préstamos varían frecuentemente del sentido orginal: colega, basca, peña, todo dios, macho, tronco, tío, chaval. Siendo jerga oral, existen escritos en publicaciones alternativas, panfletos, grafitis. Se escribe en chats y foros en Internet. Características suyas son apócopes y abreviaturas libres. Masiva utilización de la letra k, a veces como símbolo de anarquía (anarkia) y también por simple dejadez. El núcleo del cheli es la guturalidad como generadora de significantes que revierten, al fin, sobre ella convirtiéndola en el significado. Esa guturalidad suburbial, casi infantil, pegamoide, rockera, pinchota, nueva, temible como una agresión inmóvil. LENGUA. Principales características. Fonética. Morfosintaxis. Escritura. Alfabeto latino. |
GRAMATIKAK, METODOAK, ESKULIBURUAK
HIZTEGIAK, LEXIKOAK
DICCIONARIO CHELI, Narrativa 80, Grijalbo, Francisco Umbral, 20x13, 255 or., Barcelona, 1983.